När hatet vinner tystnar demokratin – även i Skara
Anna-Karin Hatts avgång är mer än en partihändelse. Det är ett allvarligt tecken på att demokratin håller på att förlora något av sin själ. När en partiledare lämnar sitt uppdrag på grund av hat och hot är det inte bara en människa som drabbas – det är själva det demokratiska samtalet som skadas. Och det berör också oss här i Skara.
Politik ska bygga på samtal, inte rädsla. Men i dag ser vi hur näthat och personangrepp tränger undan de sakliga diskussionerna, även på lokal nivå. Allt fler väljer tystnaden framför att ta strid i sakfrågor. Och det är just då demokratin börjar försvagas – inte med ett brak, utan tyst, när människor inte längre vågar vara med.
Vi måste kunna föra en tuff politisk sakdebatt utan att den förvandlas till personangrepp. Att något är jobbigt att höra är inte samma sak som att det är ett påhopp. Tvärtom är det ofta i de svåra, raka samtalen som demokratin växer. Att ha starka och kunniga meningsmotståndare borde ses som en tillgång som gynnar invånarna, inte som ett hot. Den som vill leda måste också tåla att granskas.
Tyvärr ser vi allt oftare det motsatta: politiker som själva använt rena personangrepp i lokala medier och på sociala plattformar, men som nu beklagar sig över det tuffa samtalsklimatet. Det är ett hyckleri som inte för debatten framåt. Att skylla på tonen i debatten medan man själv bidrar till att höja den – det är att underminera förtroendet för politiken ännu mer.
I Sverige har vi en tradition av att kunna tala med varandra i ögonhöjd. Den är värd att värna. Demokratin bygger på respekt, men också på mod – modet att stå upp för sin mening utan att tysta andra.
Anna-Karin Hatts beslut borde därför vara en väckarklocka. Om vi vill ha ett öppet samhälle måste vi börja leva som vi lär. Demokratin lever bara så länge människor orkar stå upp för den – också när det blåser. Och det ansvaret börjar här, hos oss alla i Skara.
Bild från Anna Karin Hatts tid som ledare av digitaliseringskommissionen.
