Snöröjningsroulette i Skara
Det börjar närma sig vinter i Skara. Vi vet alla vad det innebär – snö, halka, modd och behovet av fungerande snöröjning. Det är en av de där sakerna som bara måste fungera.
Därför väckte det förstås uppmärksamhet när det stod klart att det i år inte är ett lokalt företag som ska hålla vägar och parkeringar fria från snö i stora delar av kommunen – utan ett utländskt bolag som, enligt uppgift, aldrig tidigare snöröjt i Sverige. Att nästan tio lokala företag hade lagt anbud men fick se sig förbisprungna gör inte saken mindre laddad.
För i en liten kommun som Skara vet vi att sådana här upphandlingar påverkar mycket mer än bara vägarna. De handlar om lokala jobb, om att skattepengar stannar i bygden – och om tryggheten i att någon som faktiskt har erfarenhet av den praktiska hanteringen lokalt tar hand om vägarna när snön vräker ner en januarimorgon.
Snöröjningen är inte vilken upphandling som helst. Det handlar inte om att byta lampor eller klippa gräs. Det handlar om en samhällsbärande funktion – om framkomlighet för ambulans och räddningstjänst, om att hemtjänsten kan nå brukarna, om att personal i vård, skola och omsorg faktiskt kan ta sig till jobbet. Det kan vara skillnaden mellan liv och död när vädret slår om.
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att Moderaterna i kommunfullmäktige ställde en fråga till ordföranden i service- och tekniknämnden, socialdemokraten Mikael Ringqvist:
Känner han sig trygg med att Skaraborna kommer att få välskött snöröjning i vinter?
Svaret var viktigt för skaraborna. Men när det väl kom handlade det inte om snöröjningens kvalitet, beredskap eller säkerhet – utan om att upphandlingen har gått rätt till. Punkt.
Det är förstås ett lugnande besked. Eller kanske inte. För ingen har påstått att upphandlingen skulle vara olaglig. Frågan handlade ju inte om hur man räknade poäng i anbuden, utan om vilka krav kommunen faktiskt ställde från början.
Här verkar den politiska ledningen ha missat något grundläggande. Lagen om offentlig upphandling bestämmer hur man får handla upp – inte vad man vill ha. Det är politiken som bestämmer kvalitetsnivån. Det är alltså den styrande majoriteten i Skara, med Ringqvist i spetsen för Service och teknik, som har valt att lägga sig på den lägsta nivån av krav. På miljö och – ja, till och med på villkor för de anställda.
Det ironiska är att just Mikael Ringqvist med förflutet som fackombud tidigare gjort sig känd för att på sociala medier gå till hårda angrepp mot borgerliga politiker som, enligt honom, inte står upp för kollektivavtal. När moderaten Tommy Schalén i kommunfullmäktige ställde frågan om krav på kollektivliknande villkor i snöröjningsavtalet, duckades den helt.
Man kan förstå att det blir lite obekvämt när principer och praktik inte längre går ihop.
Men det allvarliga är inte bara inkonsekvensen – utan ansvarsflyktens logik. För i slutändan är det inte upphandlingsenheten i Lidköping som bär ansvaret om skaraborna får vänta på plogbilen i vinter. Det är Skaras politiska ledning. Och det spelar ingen roll hur många gånger Ringqvist upprepar sitt mantra om att ”upphandlingen har gått rätt till” – det kommer inte att skotta snön.
Det verkar heller inte finnas någon plan B om det visar sig att snöröjningen inte håller måttet. Skara kommun har alltså satt alla invånarnas vintertrygghet på spel i ett slags snöröjningsroulette – där det är Skaras trygghet som får stå ute i kylan om det går snett.
Att den politiska ledningen inte verkar förstå att kravnivåerna är ett politiskt ansvar – och inte något man kan skyffla över till tjänstemännen – är i sig djupt oroande. För den som inte förstår sitt ansvar, kan heller inte ta det. Och när det handlar om livsviktig samhällsservice som snöröjning, är det inte bara en detaljfråga. Det är en fråga om trygghet, tillit – och ytterst om förtroende för att kommunen faktiskt fungerar när det gäller som mest.
När snön väl faller kommer svaren i fullmäktige inte att värma. Och då kan det hända att Ringqvists framträdande i kommunfullmäktige kommer att komma tillbaka och spöka för den politiska ledningen i Skara.
Den som undrar hur det ser ut när en ledande politiker misslyckas med att ta ansvar, behöver inte vänta på vinterns första snöstorm. Det räcker att gå in på kommunens egen sändning från senaste fullmäktigemötet. Där kan alla skarabor med egna ögon se hur ordföranden för service och teknik duckar de viktiga frågorna, hänvisar till upphandlingslagen och undviker att tala om det enda som faktiskt betyder något: tryggheten för Skaras invånare när snön faller. Det är en uppvisning i ansvarsfrånvaro – och en påminnelse om att förtroende är något man måste förtjäna, inte något man kan upphandla.
