Krönika i advent: Betlehemsstjärnan som ett astronomisk fenomen

Såhär efter Luciameteorerna (Gemeniderna) och ett antal norrsken vi också missat på grund av vädret dras våra tankarna mot julen. Näst sista luckan i kommunens adventskalender gick av stapeln, söndagen den 17, på vårt fina veterinärmuseum. Under 10 minuter fick underteknad möjlighet att tala om vår moderna syn på Betlehemsstjärnan.

I dag anser vi ju oss ofta kunna förklara allt med vetenskap. Nåja. Vissa hemligheter är fortfarande höljda i historiens slöjor. En av dessa fenomen är Betlehemsstjärnan som står omnämnd bl.a. i Mateusevangeliet. Det talas om Betlehemsstjärnan som ett fenomen på himlen, men den är omnämnd i förbigående och vad jag kan förstå inte tydligt definierad.

Det finns idag tre huvudsakliga fenomen som skulle kunna ge ett ljussken värt att teckna ned på dåtidens lertavlor och papyrusrullar.

Vi skulle kunna tänka oss en komet (som t.ex. Hale-Bop, se foto) som kommer och besöker himlavalvet för en kortare eller längre period. Bekymret med kometer som förklaring är dock att kometer är väldigt lättigenkänliga och inte borde benämnas som stjärnor. Dessutom sågs de i de flesta kulturer som dåliga omen. Eftersom det sken de vise följde skulle visa på en nyfödd konung som skulle förbättra världen finner många astronomer en komet som mycket osannolikt.

Det finns ett annat fenomen som också kan förekomma i veckor till månader, och det är en nova eller supernova. En nova som är stark nog att dra till sig uppmärksamheten på det viset behöver ha skett i vår egen galax. Novor lämnar dock tydliga spår efter sig. Och vad astronomerna idag kan se så finns inga spår av supernovarester från denna tid. Vi har dock hittat både äldre och yngre gasrester.

Så, vad återstår då? Vad vi kan tänka oss, och som skulle kunna innefattas av de beskrivningar som finns kvar är något betydligt mindre dramatiskt. En konjunktion. Och i detta fall gissningsvis en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus. En konjunktion inträffar då t.ex. två planeter i sin bana hamnar så att de ser ut att ligga i samma riktning på himlen. (Se bild.)

Vad som är lite speciellt är att profetior vid denna tid talat om att det var dags för en konung av juda-ätt att födas och att denne på något sätt skulle göra en större inverkan på världen så som vi uppfattade den. Samtidigt kom Jupiter och Saturnus att hamna i konjunktion i stjärnbilden fiskarna i rättan tid.

Det står dock inte uttalat vilket år detta inföll. Därför får vi göra lite kvalificerade gissningar. Inte heller är det säkert att det hände just vid Kristi födelse utan kan ha inträffat så mycket som två år senare när han fortfarande var mycket ung..

Konjunktioner mellan Saturnus och Jupiter är beroende av de båda planeternas omloppstid runt Solen. Jupiter rör sig ett varv runt Solen på 11,9 år medan Saturnus gör samma resa på 29,5 år. Det gör att deras lägen på himlen sammanfaller med 19,68 års mellanrum. Samtidigt förskjuts läget frammåt c:a 120 grader vid varje tillfälle.

Nu blir det lite krångligt, men jag hoppas du är med mig. För att de ”vise männen” eller de tre kungarna, eller Magi, som de kallades, skall ha hittat vägen från det nuvarande Iran till Betlehem, behöver händelsen ske i väster. För att det skall inträffa kan vi därför utesluta två av tre konjunktioner. Då återstår en var 60 år ungefär. Då återstår bara en nära kristi födelse.

Sedan hör till saken att planeterna flyttar sig under dygnet. Egentligen oavsett vilken typ av astronomiskt fenomen det rör sig om så kommer det vandra får öster till väster under dygnet. Så, påbörjas resan på kvällen kommer vandringen mot planeterna att gå söder ut för att sakta svänga mot väster till dess att planeterna går ner vid midnatt i väster.

Så, vaför är det så intressant att det just var Jupiter och Saturnus? Jo Jupiter skall inom astrologin representeras av expansion, optimism och välstånd, medan Saturnus i stället skall representeras av begränsningar, struktur, disciplin och ansvarsfullhet. På så vis skulle en sådan konjunktion visa på motsättningar och omvälvande händelser. Tillsammans med profetian som var känd över stora områden, kom dessa Magi tolka konjunktionen som något mycket viktigt. Deras vandring kom att ske i riktning väster ut, troligtvis från nuvarande Iran.

Men, hur visste de när de kom fram… Egentligen borde det vara som att vandra mot regnbågens slut. När de väl var framme borde fortfarande Jupiter och Saturnus ligga i väster. Så, hur vet de att de är framme? Jag antar att det är här änglarna kommer in i bilden. För, även om denna ”stjärna” skulle stå rakt ovanför huvudet så skulle det krävas väldigt exakta mätinstrument för att inte missa med många mil.

Så till sist till en del av historien som är utanför mitt område, men som var väldigt intressant. Dessa Magi, var kom de ifrån? Magi är ett ord som härstammar från latinets magus, som kommer från grekiskans magos, gammalpersiskans maguŝ och därifrån från avestan och gammaliranskans magâunô. Magâunô lär ha varit en religiös och vetenskaplig kast som man föddes in i.

Inget i orginaltexterna uttrycker just kungar eller härskare, även om gåvorna som sådana var ”kungliga”. Så, kanske var dessa Magi i stället som vi säger ”vise män.” Astronomer/astrologer från trakterna kring Iran. Det enda vi vet är att de kom öster ifrån, eller snarare ”från riktningen av soluppgången”.

Inget heller sägs om antalet. I och med de tre gåvorna, guld, rökelse och myrra kan antalet, tre, komma därifrån. Men om vi studerar andra kristna inriktningar som t.ex. syriska talas de om de 12 Magi. Melchior, Caspar och Balthazar är alltså nyare namn på de odefinierade Magi i Mateus-evangeliet.

Och slutligen. Kom de alla från samma land? Hos de kinesiska Kristna förutsätts att minst en av dessa Magi kommer från Kina. Gemensamt verkar texterna i alla fall tala om högt uppsatta stjärntydare eller astrologer.

Av: Gunnar Sporrong

Verifierad av MonsterInsights