Vad ska man bli mest upprörd över egentligen undrar insändarskribenten.
Jaha så har man varit och lyssnat på Nina Rung. Så kallad fortbildning. Man sitter i aulan och lyssnar på nån.
Det kanske är svårt att förklara men det är faktiskt skillnad att lyssna på nån som kan nåt och nån som inte kan.
Vad kan då Nina Rung? Hon kan formulera en del bra one-liners, man fattar att hon är van att skriva clickbaits. Hon kan ge intryck av kunnighet genom att hänvisa till lite forskning och statistik som finns på nätet. Hon kan få publiken att skratta genom att provocera. Lite lagom och lite kul.
Så om det man vill lära sig är hur man paketerar nåt man kan sälja till företag och kommuner som känner att ”vi måste göra nåt med sex och samtycke” så kan man nog lära sig lite av Nina Rung.
Om man verkligen vill lära sig nåt om sex och samtycke ska man välja nåt annat. En forskare som kan ämnet. Nån som kan provocera med kunskap, inte med häftiga formuleringar.
Det är faktiskt skillnad på nån som kan och nån som inte kan.
Men jag är inte upprörd heller. Det här var inte värre än mycket annan exprimentverksamhet vi utsatts för under namnet ”fortbildning”.
Det är väl det som är det riktiga problemet tycker jag.
En lärare
